JUSTLiFE

Jag har inte skrivit här på ett tag, men jag har verkligen försökt. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att skriva ner den känslan jag hade på balen, men jag lyckas aldrig. Jag får aldrig fram hur lycklig jag faktiskt var. För jag var verkligen lycklig, det var en av dom bästa kvällarna i mitt liv. Aldrig har jag haft den känslan i kroppen och det kanske är därför jag inte kan förklara den, för att jag inte har känt den innan. Jag vet inte va de var, men jag var så otroligt lycklig men samtidigt ledsen för att efter kvällen, så skulle allt vara slut. Dom tre senaste åren har alla dom människorna som dansade runt om mig på balen varit en del av mitt liv, men efter kvällen, så skulle jag "stänga dörren" för många av dom. Men trots att jag hade det i bakhuvudet hela tiden så lyckades jag ha så förbannat kul. Så hur ska man förklarar den känslan, jag vet inte och jag tänker inte ens försöka ge mig in på de, för just i det ögonblicket, när jag var som lyckligast, så förstod jag mig inte på mig själv. Hur kunde jag vara så lycklig den kvällen, när det var slutet på den lättaste delen i mitt liv och även den delen som har gjort mig till just den jag är idag?

och på toppen av allt detta så hade jag världensbästa dejt, min bästavän men även en jag hade känslor för. Det kunde bli något, eller det kan fortfarande bli något men jag vet inte vad jag ska göra. Jag tycker om honom, frågan är bara, är han verkligen rätt för mig? Jag tror faktiskt att han är det och det är därför jag blir så sur på mig själv. Jag litar inte tillräckligt mycket på mig själv för att släppa in någon i mitt liv, det har jag aldrig gjort men jag trodde att det kanske var rätt tillfälle att göra det nu. Men tydligen så är det inte de, för jag vågar inte. Hur det än slutar så tack, du är underbara, inget snack om saken.


Balen -09, oförglömligt! <3