JUSTLiFE

Varje vardag i tre år, har jag umgåtts mer er. Imorgon tar det slut, aldrig någonsin igen kommer jag att gå till skolan och fortfarande vara en i min störda klass, 9B. Vi har gått igenom mycket tillsammans, både på gott och ont. Vi har alltid vart den galna klassen, som har gjort mest oljud och som har gått varje lärare vi har haft på nerverna.
Tänk bara i sjuan. Då var vi små, korkade och ganska blyga för varandra, i alla fall i början. Blygheten släppte snabbt och busandet började redan efter en vecka, om ens det? Jag märkte snabbt att jag hade kommit i en klass där pluggandet inte var en favoritsyssla. Det var i sjuan folk fick pennor in i ryggen och det var även då en i klassen satte på brandalarmet i idrottshallen. Det var då jag var tretton år och det var då jag insåg att man kunde ha kul i skolan. Det var då vi hade Håkan och såg på film varje lektion och det var då vi fick höra av två lärare att vi var den värsta klassen de någonsin hade haft. Jag tror att 7B satte spår i vissa av lärarna som de sent kommer att glömma.

Åttan började likadant som sjuan, en jäkla massa bus och för de flesta i klassen var pluggandet ingenting att tänka på. Det var i åttan som jag tappade orken att plugga och började vela på riktigt istället. Det var i åttan som en lärare ringde hem till mig för första gången och mamma blev arg som satan. Det var i åttan jag fick en lärare till att börja gråta. Det var i åttan en av busungarna flyttades till park, och man kan väl säga att klassen förändrades. I några veckor blev vi en tyst klass som saknade honom. Men galenskapen började igen, nu lite mer våghalsigt. Det var i åttan elementet var min favorit plats. Det var i åttan som jag insåg hur underbara vissa killar i klassen var och det var på höstterminen som jag började umgås med flickorna i 9D som jag älskar. Det var även då som jag insåg hur mycket skitsnack det fanns på skolan. Och det var i åttan jag insåg att det spelade ingen roll hur dåligt jag mådde, det fanns en, en viss person som alltid fick mig att le.

Nian började och jag insåg att det bara var ett år kvar med min klass. Det var i nian som jag började umgås med de sköna pöjkarna i 9D och 9E. Det var i nian som vi klippte en på lektionen och det var i nian som jag började bli "våldtagen". Det var i nian en upptäckte limflaksan och testade att limma fast moppehjlämar på moppar. Det var i nian vi skapade ett nytt gäng, som jag fortfarande tillhör och det var i nian festandet började gå över styr. Varje fest slutade med att någon blev skadad och minnesluckorna var ett faktum. Det var i nian vi skulle sova på taket men det slutade i ett tält i två timmar. Det var i nian jag började komma bakfull till skolan. Det var i nian mina nya favoritplats blev bonnebänken då min älskade bästavän byte skola. Det var i nian som jag började tycka om vissa killar i klassen ännu mer och det är nu jag inser att jag kanske kommer tappa kontakten med dem. Det var i nian jag började skriva siffror stora som hus på matte proven. Det var i nian jag började skolka rejält och slutade plugga helt. Det var i nian mina uppgifter kom flera veckor för sent och det var då jag riskerade ig i slutbetyg. Det är nu i slutet som jag verkligen har fått bra kontakt med vissa killar i klassen och det är nu som jag har tappat den med vissa tjejer.

Blandande känslor är i min kropp just nu. Det ska bli skönt med sommarlov men att sluta nian och att lämna 9B? att inte kunna tänka tanken "vi ses efter sommarn igen", det gillar jag inte. Dels för att jag inte vill börja i gymnasiumet och dels för att jag kommer sakna oss. Trots att vi är en riktigt störd klass så tycker jag om den. 9B har gjort min högstadie tid lättare och framförallt roligare. Jag kan ju säga såhär, vissa i klassen betyder mer än andra, jag tror ni vet vilka ni är, och ni, ni är underbara! Vissa har förändrat mig totalt så tack!

9B, jag kommer att sakna er. Hur busiga och glada ni alltid var och stämmningen, jag säger som Bella, "det finns en viss kärlek i luften". Hur dumma kommentar ni än gav till någon, så vet jag att ni egentligen inte ville något illa. Ni fick mig att känna mig speciell på många sätt, tråkigt att det är slut nu. Jag vill ha en sista kram av dig imorgon, kommer sakna dig mest av alla, hoppas jag inte tappar kontakten med dig!